Ju äldre vi blir ju snabbare upplever vi att tiden går. Nuförtiden hör man även unga människor ”klaga” över hur fort tiden går, och detta kopplas bland annat samman med vårt Internet- och datoranvändande, ökade tempo på arbetsplatser och i skolan, och så vidare.
Men onekligen är det så att ju äldre man blir ju fortare går åren. Det finns några intressanta teorier kring detta.
Upplevelsen av hur fort tiden går står i relation till hur länge man levt. När du levt ett år är ett år 100 procent av din totala livslängd. När du är 2 år är den 50 procent, och när du är 70 motsvarar ett år endast 1, 42 procent av din totala levnadslängd.
Enligt ”teleskop”-teorin så ser vi på händelser i tiden som genom att titta genom ett teleskop. Detaljer i det vi betraktar i historien ser ut som det hänt mer nyligen beroende på vår ålder. Ju äldre vi är ju närmare känns vissa händelser. Om du till exempel är 70 år kan du tycka att det känns som att det inte alls var länge sedan som månlandningen ägde rum (44 år sedan). Du upplever det som att hände ganska nyligen trots att 44 år, om man betänker att en människa lever i genomsnitt 80 år, är en ganska lång tid.
”Kom-ihåg-effekten” (reminiscence effect) innebär att man ser tillbaka på sitt liv och definierar det efter de större livshändelser som utmärker sig. Första gången man cyklade, första skoldagen, första kyssen och förälskelsen, första barnet, barnbarnet och så vidare. När livet pinnar på så blir det dock mer och mer rutin och det går allt längre tidsperioder mellan stora livshändelser. Detta medför att man upplever det som att tiden går fortare. Tricket är kanske att bryta mönster och uppleva nya saker hela tiden.
Många upplever det till exempel som att en månad gick mycket långsammare under långresan till fjärran länder där man hela tiden utsätts för nya intryck (samtidigt, som paradoxalt nog, man tycker att dagarna flyger förbi när sinnena är stimulerade). I en intressant undersökning för några år sedan delade man in studenter i två grupper. Den ena gruppen fick se 9 minuter av filmen Armageddon, och den andra gruppen fick sitta ostimulerade i ett väntrum.
Gruppen som tittade på film tyckte att tiden gick fortare under tiden de tittade på filmen eftersom de var så uppe i den, samtidigt som gruppen i väntrummet tyckte att tiden ”gick långsamt”. Den viktiga skillnaden är dock att när de båda grupperna fick uppskatta hur mycket tid som gått så upplevde filmgruppen att det gått, i genomsnitt, tio procent mer tid. Förklaringen till detta, förklarar forskarna, är att man upplever tiden i ”i ögonblicket” på ett helt annorlunda sätt om man är uppmärksam på klockan (och bara bara väntar på att tiden ska gå) i motsats till att man tar in mycket information. Gruppen i väntrummet upplevde det alltså som att tiden gick långsammare i stunden, men när de reflekterade tillbaka så upplevde de som att tiden gått fortare.
En annan teori är att när vår inre biologiska klocka åldras ändras också uppfattningen av tid. Denna ”klocka” heter SCN och är belägen i hypotalamus, (som också kallas ”vår hjärnas hjärna”) som bland annat reglerar utsöndringen av hormoner som sakta ner åldringsprocessen. Denna del av hjärnan styr också de processer som meddelar cellerna i kroppen om ”allt är väl” eller om du är ”stressad”. Om du befinner dig i förlängda perioder av stress så åldras den biologiska klockan fortare, och du upplever det som att världen också går fortare. Rådet är att under de mest stressiga perioderna under dagen ska vi sakta ner, och bara koncentrera oss på vår andning. Överlag borde vi ägna oss mer åt stresshantering, och se till att notera detaljer i vår omgivning, uppleva saker som om vi gjorde det för första gången, och inte ta något för givet och undvika att gå på rutin.
Läs också: Ju snabbare du går ju längre lever du. Tips på lugn musik som är avstressande.
Källor: Huffington Post 10/5 2013, Cosmosmagazine.com.