Mohammed Ali brukade göra en stor grej av att han alltid avbröt sina sexuella eskapader ”sex veckor före match”. Det finns otaliga exempel i historien på idrottsmän som hävdar att det är viktigt för dem att undvika sex före match. 100-meterslöparen Linford Christie hävdade att hans ”ben kändes som bly” om han hade samlag innan en tävling, och likt Ali hävdar den moderne tungviktsmästaren i boxning David Hayes att ”En man är som allra farligast när han inte haft sex på sex veckor. En enda gång har jag skippat den regeln. Jag förlorade”. Fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg är ett känt svenskt exempel. Han menar att ”känslan i fötterna försvinner” om han har sex innan match.
Avhållsamhet och fysiska prestationer har gått hand i hand under den kända idrottshistorien. Men vad säger vetenskapen om det hela? Forskare menar att sex kvällen före match inte har några effekter på den fysiska prestationsförmågan då sex inte är någon värst energikrävande aktivitet. Samlag förbränner upp till 300 kalorier i timmen. Det förbränner med andra ord inte så mycket alls. Dock har man vid universitet i Newark upptäckt att vaginal stimulering har en stark effekt på muskelspänningar i benen. För en del kvinnor ökar stimuleringen spänningen, medan den har rakt motsatt effekt för andra. Detta kan eventuellt ha en betydelse vid idrottsliga prestationer.
Vad det gäller de psykologiska effekterna, av såväl manlig som kvinnlig, masturbation eller sex, vet man inte hur det förhåller sig. Det hela är väldigt individuellt. Vissa idrottsmän presterar bättre när de är mer spända och aggressiva, och andra behöver den avslappnande effekten av en utlösning kvällen innan för att hitta en god sömn och därigenom prestera optimalt.
Hur det än ligger till med saken är det förmodligen ingen bra idé att avhålla sig alltför länge. Den italienske experten inom endokrinologi, Emmanuele Jannini, menar att efter tre månader helt utan sex (vilket inte är ovanligt bland atleter) är testosteronnivåerna nere på samma nivåer som hos ett barn.
Men det finns en del anekdotisk bevisföring på att man får mer energi av avhållsamhet.
På en såväl biologisk, som filosofisk nivå, hävdar för övrigt många män att de är mycket mer attraktiva för kvinnor om de avstår från att regelbundet masturbera till utlösning. Tanken här är, grovt förenklat, främst att om det undermedvetna vet att en utlösning, så att säga, är lätt att framkalla på ”egen hand” så anstränger sig inte mannen lika mycket för att vinna kvinnans gunst. De stöder dessutom denna uppfattning, att regelbunden masturbation påverkar ”manligheten”, på en kinesisk undersökning som visade att testosteronnivån ökar om man går en vecka, eller längre, utan utlösning.
Vad det gäller regelbunden ejakulation och minskad eller ökad risk för prostatacancer är forskningen kluven. Det finns studier som ger stöd för att regelbunden masturbation i unga år ökar risken för prostatacancer och det finns studier som pekar på det rakt motsatta.
Masturbation är förvånansvärt kontroversiellt om man skrapar på ytan hos skolsköterskan och kvällstidnings-sexologen. Den mest utbredda uppfattningen inom den västerländska medicinen är dock att den är helt ofarlig, även om många urologer hävdar att alltför frekvent masturbation bland unga män kan leda till problem som prostatit. Inom traditionell österländsk medicin har man emellertid länge hävdat att avhållsamhet stärker såväl den fysiska som mentala prestationsförmågan.
Ni får gärna kommentera artikeln, men vi ser helst inga skämt om Tiger Woods…