Så åt man förr – gamla tiders matvanor

Hälsa har blivit ”big business”. Det finns fler hälsotidningar, personliga träningscoacher, hälsoresor och allmänna rådgivare inom ”wellness” än någonsin förr. I denna kakafoni av motstridiga uppgifter om hur mycket man ska äta vid olika tidpunkter och när man ska äta kan det vara på sin plats att titta tillbaka i historien.

Det är inget nytt för vår tid att vi diskuterar de bästa tiderna på dagen att inta olika måltider. Till exempel så skrevs det redan för flera hundra år sedan flera böcker i England om när man skulle äta och hur mycket man skulle äta vid olika tidpunkter under dagen. Under medeltiden åt de flesta två måltider om dagen, en stor måltid vid middagstid och en lite lättare måltid under kvällen. Man anpassade sina matvanor efter (det som oftast fysiskt krävande) arbetet.

En populär tanke för närvarande är att vi lättare går ner i vikt ju oftare vi äter. Detta är en mycket märklig uppfattning som inte har ett direkt stöd i vetenskapen. Hur ofta åt man förr i tiden då? Ja, inte hade man tid, eller knappast ens lust, att äta var tredje timme under vakenperioden i alla fall.

Bacchus statyUppfattningen under antikens Grekland och Rom var att en hälsosam människa nöjer sig med att äta en gång om dagen (även om man med största sannolikhet åt lättare mellanmål under dagen) och måltiden skulle inte intas förrän man hade god tid över att i lugn och ro smälta maten. Nuförtiden hinner många människor knappt smälta maten förrän det är dags att äta igen… Och inte blir de smalare för det.

Under mer än tusen år så åt man endast en gång om dagen kring medelhavsområdet. Måltiden var något av en fest, och skulle ses som en belöning för det goda arbete man utfört under dagen.

Det finns flera teorier som söker förklara orsakerna till det romerska rikets fall. En av dessa förklaringar är att romarnas fysiska, mentala och moraliska förfall började med att man, i takt med ökad rikedom och makt, började betrakta mat och dryck som en form av sinnlig förströelse. Rapporterna om romarnas sanslösa matorgier i slutet av deras storhetstid är fascinerande läsning.

Den heliga frukosten då? De senaste decennierna har det hamrats in att frukosten är dagens viktigaste måltid. Ur ett historiskt perspektiv har dock frukosten aldrig varit ”dagens viktigaste måltid”, som förmodligen är en ”sanning” sprungen ur någon smart reklamslogan från Kellogs eller liknande företag. Innan smarta reklammakare började diktera hur vi äter och när vi äter så åt man när man var hungrig. Som oftast innebar detta att man åt något lätt till frukost eller ingenting alls då man steg upp redan i gryningen.


I Storbritannien så ansågs länge frukosten endast vara för kvinnor och barn, samt mycket hårt arbetande bönder (som inte orkade med den tunga bördan utan något i magen). Det var först någon gång på 1400-talet som alla började äta någon form av frukost regelbundet. Det rörde sig då dock om en mycket lätt måltid. På 1500-talet hade man för övrigt ett tankevärt talesätt i England: ”To rise at six, dine at ten, sup at six and go to bed at then makes a man live ten times ten” (Att gå upp vid 06:00, äta vid 10:00, något lättare vid 18:00 och sängdags vid 22:00 får en man att leva tio gånger tio).

Vilka källor man än studerar, oavsett länder, kulturer eller tidsepoker så står det klart att hur mycket vi ätit, och vid vilka tidpunkter på dagen vi ätit, har skiftat väldigt mycket genom historien. Ofta har skillnaderna berott på ekonomiska förutsättningar och/eller religiösa föreställningar. Oavsett anledning så är människan mycket anpassningsbar och måltidsfrekvenser verkar i det stora hela inte nämnvärt påverka vår allmänna hälsa. Huvudsaken är att vi under dygnet får i oss tillräckligt med näring och energi för att vi ska orka med våra arbetsuppgifter. Det finns i de flesta fall ingen anledning att sila mygg och svälja elefanter.

Läs mer om matens historia. 

%d bloggare gillar detta: